Ikväll ligger jag vaken i sängen och känner en uppjagad känsla. Ungefär samma känsla man kunde ha när man skulle börja i en ny klass i skolan när man var liten. Nervös. Jag oroar mig för jobbsituationen, att jag inte kommer att trivas på mitt egna företag. Det som jag spenderat så lång tid på att bygga upp. Jag är 31 år nu, det har gått bra ekonomiskt. Jag har det förspänt. Men just nu trivs jag inte med att jobba i mitt eget bolag.
Jag borde dock ge det en ärlig chans. Ett års aktivt jobbande, se hur det känns. En röst i mig säger dock nej. Den vill gå vidare och göra något nytt. Vad vet jag inte men utvecklas. Träffa nya människor, få nya erfarenheter. Jag tror det får bli en kompromiss. Jag får fortsätta på mitt eget företag, försöka ha kul. Samtidigt lägga ut lite krokar för att hitta en ny väg. Jag vill vandra på en väg som leder till ett givande mål tillsammans med människor som jag kan lära av och som kan lära av mig.
Nya lägenheten är iallafall ett steg på vägen. Har flyttat in i en stor 4a med en inneboende. Detta innebär att jag är lättflyttad och kan sticka lite när som utan att ha för höga kostnader kvar här i stan.
Det är märkligt hur man kan må så bra ena året och sedan nästa så känns allt dåligt. Oavsett så kommer den här motgången att stärka mig och lära mig om livet. Vad som är viktigt och vem man är. Jag tänker inte tumma på min självrespekt igen, eller offra hälsan för pengar eller någonting annat för den delen.
Nu är inte allt dåligt. På tjejfronten går det desto bättre. Träffat många tjejer på sistone och närmar mig en relation snart känns det som. Min senaste relation som tog slut i januari var trevlig men saknade passion och kärlek. Det var mer vänskap eller syskonkärlek.
